Etik i medierna.
Det är en väldigt hårfin gräns att balansera på när bedömningen ska göras. Är det rätt att lägga ut bild på personen i fråga, namn och andra personliga uppgifter?
I spelreglerna för press, radio och tv står det att man ska respektera den personliga integriteten och att vara varsam med bilder. Namn och bilder ska övervägas att publiceras om det är till allmänintresse och krävs offentlig belysning. Saker som etnicitet religiösa åsikter ska heller inte publiceras om det ej är nödvändigt och relevant.
Det här är riktlinjer som är väldigt svåra att tyda vad det gäller rätt och fel när det väl kommer till krita. Att inte kolla upp fakta som aftonbladet i fallet med Ronaldinho är ren lathet och publicering av texten helt galen. Appropå fallet med Engla vet jag inte om Hadenius har rätt i sin teori om att tidigare publicering hade kunnat stoppa ett mord. Eller om det har en förebyygande verkan att publicera namn och personuppgifter. Det blir svårt att veta när man ska publicera uppgifterna för att inte skapa oreda.
Det som är relevant för nyheten och om det är något som allmänheten har ett behov, ett måste av att veta är något som måste vägas mot varandra i varje svår situation.
Man kan diskutera länge och väl om aftonbladet gjorde rätt som publicerade detaljer kring de misstänkta männens religiösa bakgrund i samband med mordet på en homosexuell man. Är det viktigt här att skriva att mannen var homosexuell? Fanns det fakta om att det verkligen var ett hatbrott med religiös inblandning vid den tidpunkten?
Jag skulle vilja påstå att de tidningar som i det här fallet valde att publicera att en av männen var aktiv på en blogg men valde att utelämna religiösa kopplingar, för tillfället gjorde rätt. De valde att vänta och se om det verkligen stämde att det var ett hatbrott eller ej, och för att sedan om så var fallet publicera det då. Men just balansgången i denna gråzon är som tidigare nämnts otroligt svår att gå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag håller med dig om att försiktighetsprincipen bör råda när det gäller namn- och bildpubliceringar, eller att spekulera i exempelvis hatbrott. Att det finns en knytning mellan en blogg och ett utfört mord ska naturligtvis inte förtigas, eller att en religiös uppfattning kan ligga till grund för ett hatbrott. Men det ska finnas gott på fötterna innan en journalist ska kunna gå ut med dessa uppgifter.
SvaraRaderaGary
Visst är det ett svårt ämne. I regel är jag emot namnpublicering. Men det finns så klart undantagsfall. I fallet Engla som Hadenius tar upp förstår jag faktiskt inte hur en namnpublicering hade kunnat förhindra någonting. Vi är medvetna om att det finns frigivna sexualförbrytare bland oss. Betyder det att vi skall stänga in oss och aldrig låta våra barn gå utanför dörren själva? Jag vill inte ha ett sådant samhälle i alla fall.
SvaraRaderaHåller med om att detta är ett svårt ämne. Gränsen är hårfin när det gäller vad som är rätt kontra fel i pressetiken. I grund och botten tycker jag att man som jornalistik eller redaktör bör ställa sig frågan om uppgifterna/bilderna är ordentligt styrkta eller om de publiceras enbart för vinstintresse och lösnummerförsäljning?
SvaraRadera/ Pauline Eriksson
Hej Mattias
SvaraRaderaJag håller med om att det är svårt att bedöma om personliga uppgifter ska läggas ut. Enligt mig försvåras detta av marknadens regler som tvingar fram en "först till kvarn" mentalitet hos redaktionerna eftersom det gäller att publicera material först. Jag anser att en del av problemet är att konsumenterna sätter press eftersom de tappar lätt intresse för material som redan har publicerats.
S. Sultan
Bra inlägg! Jag tycker att du har skrivit på ett bra och tydligt sätt. Jag tycker precis som du Mattias, att den här balansgången är otroligt svår. De riktlinjer som finns är ju inte helt tydliga och det finns utrymme att tolka dessa på olika sätt av olika redaktörer och tidningar. Precis som du säger är det viktigt att i varje enskilt fall bedöma vad som är etiskt riktigt. Men som sagt mycket ansvar ligger på tidningarnas redaktörer, vilket är lite skrämmande eftersom det handlar om människors liv.
SvaraRaderaAngående exemplet med den mördade homosexuella mannen. Jag tycker precis som du att det är bättre att vänta med publicering av religion och sexualitet tills man vet om det är relevant i det fallet. Annars riskerar man att spä på fördomar som redan finns mot vissa grupper i samhället.