Utvecklingen av de nya sociala medierna är i stort något positivt. Möjligheten för "vanliga" personer att uttrycka sig genom bloggar, forum, twitters och liknande.
Felet med de här nya fenomenen är att de som oftast skriver en blogg eller en twitter eller i ett forum inte har något krav på sig att hålla sig till sanningen eller behöva bry sig om att hålla sig opartiska och objektiva.
Där har vi det stora problemet med de nya sociala medierna. Det går helt enkelt att säga vad som helst utan att råka illa ut, näst intill. Detta strider helt emot "Elements of journalism" och de nio punkterna som tas upp i den. Det är det som skiljer journalisterna mot de nya medievännerna. Som journalist har du en plikt att vara objektiv, sanningsärlig.
I mångt och mycket finns det större möjlighet och självklart en större risk att genom sociala medier som bloggar, facebook osv kränka folks rättigheter och deras integritet. Ingen har väl undgått någon form av smutskastning som sker mellan bloggare som Blondinbela, Kissie och liknande kända bloggerskor, detta i sig är ett sätt för dom att få mer läsare, att provocera fram intresserade. Men även mellan kollegor i journalistyrket har smutskastning förekommit.
På ett sätt har sociala medier skapat en form av möjlighet att uttrycka sig utanför ramarna av vad som har varit regelrätt. Vi har Markus Birro som gärna väljer att smutskasta Robert Laul i sin blogg, och självklart får det gensvar och ett "bloggkrig" med påhopp är igång. Om detta är för att de arbetar för rivaliserande tidningar(Expressen och Aftonbladet) eller för att de helt enkelt inte tål varandra är det ingen som riktigt är hundra procent på. Samtidigt kan jag tycka att det är helt okej för dessa herrar att utanför sitt yrke, i sina egna bloggar, fritt få uttrycka sig om saker och ting, så länge de sköter sitt jobb som journalist professionellt.
Det skapar en möjlighet för människor att få uttrycka sig och det i grunden är bra, det spelar på vår lag och rätt om yttrandefrihet. Även om det finns folk som tar sina bloggar och sidor över gränsen finns det samtidigt mycket bra att hämta ur dessa sociala medier. Det är en ny sorts skrivande. En ny sorts maktskapande. Bloggare har fått mer och mer utrymme i medierna. Som nämnt ovan är dessa kändisbloggare experter för att få pr och plats i rampljuset. Hur annars skulle Blondinbella ha kommit med i något som Let´s Dance som ändå får betraktas som stort i svenska ögon mätt då hon är med i samma program som Gudrun Schyman, som nog ändå borde ha en mycket högre status?
Det viktigaste i det här läget blir att hålla isär journalistik som professionellt yrke och journalistik som skrivande i nya sociala medier. En journalists roll ska ändå vara att förmedla händelser, betrakta, betrakta och granska. Bloggar och andra sociala medier blir mer av personliga ting där vi kan häva ur oss mer kraftiga uppseendeväckande kommentarer och påståenden.
På ett sätt känner jag att jag kanske pratar emot mig själv nu, men som journalist ska du kanske vara medveten om att de du skriver i din blogg förmodligen får en helt annan betydelse för andra än om det är en så kallad "kändisbloggare" som skriver det. På det viset kan det vara fel av journalister som Laul och Birro att smutskasta varandra då det kan skapa frågetecken för vissa konsumenter om deras professionella texter, finns det någon trovärdighet i dom, eller ska man ta deras texter i tidningen med en nypa salt?
Som det märks är jag väldigt klyven i denna fråga eftersom jag på ett sätt finner det otroligt intressant när två sportjournalister med ett enormt fotbollskunnande väljer att prata ner varandra samtidigt som jag kan känna att det inte är helt rätt att syssla med det, då yrket på ett sätt ändå följer med dig hem som journalist när arbetsdagen är över.
Journalistiken måste få leva vidare i den form den har levt. Den ska absolut bibehålla den form vi har sett tidigare. Allt för att helt enkelt hålla ett avstånd till de nya sociala medierna och dess fria tyglar i skrivandets väg. Vi måste behålla avståndet mellan professionellt skrivande och de nya sociala medierna.
fredag 4 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)